Stödboende är ett alternativ till placering på behandlingshem. Placeringsformen kan också användas som utslussning efter annan vård. Stödboende är avsett för barn och unga som är bättre socialt fungerande och endast har ett mindre vårdbehov. Det huvudsakliga syftet med placeringsformen är att, under trygga former, träna och förbereda barnet eller den unge för ett självständigt boende och vuxenliv.
Målgruppen är barn och unga 16-20 år som har kommit som ensamkommande barn till Sverige, barn och unga som tidigare varit placerad för social problematik samt barn och unga som lever i en konfliktfylld eller på annat sätt i en otillfredsställande hemsituation.
Insatsen uppdras av Socialnämnden och utformats i en vårdplan som därefter konkretiseras i en genomförandeplan. Tillsammans med den unge planeras genomförandet i ett strukturerat program med utgångspunkt i den unges styrkor och möjligheter. I samverkan med den unges nätverk skapas nya sammanhang för den unge att utvecklas i. Stor vikt läggs vid relationsskapandet då man vet att relationen utgör en viktig faktor för ett framgångsrikt förändringsarbete. Ungdomen är delaktig i planering och påverkar själv sina strategier.
Stödboendet kännetecknas av att under trygga former träna och förberedas för ett självständigt boende och vuxenliv i eget boende. Ett boende utesluter inte ett delat boende. Förutom ett eget boende, i lägenhet eller korridor, innebär stödboende ett individuellt anpassat stöd utifrån den unges behov, exempelvis genom hjälp med frågor om ekonomi och att få en struktur i sin vardag. Att få stöd i att ordna bostad efter placeringen, studier, arbete eller annan sysselsättning och att ha en meningsfull fritid. Det känslomässiga stödet kan vara minst lika viktigt som det praktiska. Det kan med fördel vara ett delat boende om den unge upplever ensamhet. Det kan också handla om att ta kontakt med olika insatser och aktörer i samhället. Ett stödboende kan behöva kompletteras med öppenvårdsinsatser från socialtjänsten och/eller hälso- och sjukvården.